Det främsta tillväxthindret sitter mellan öronen

Det finns en hel del hinder för tillväxt i vårt samhälle. Det kan handla om lagar och regler eller om hur en viss marknad ser ut. Men en av de vanligaste och största hindren sitter mellan våra öron.  Vårt tänkande och vår inställning påverkar i hög grad möjligheten till tillväxt.

Visst är det så att det måste finnas en produkt eller tjänst som efterfrågas eller som kommer att efterfrågas för att man ska lyckas. Sälja sand i Sahara eller snö till eskimåer är naturligtvis en ganska svår uppgift och möjligheten till att bygga upp ett framgångsrikt företag kring dessa tjänster torde vara tämligen begränsade. I ett samhälle som stiftar lagar som gör både kapital och personal svårrörlig så är det svårare, men inte omöjligt.

En annan vanlig ursäkt är att det inte går att växa i alla branscher. När vi nu står i begrepp att förbereda årets tillväxtlista och vi tittar tillbaka på dessa två årtionden som vi publicerat tillväxtlistan så ser vi att man kan växa i alla branscher. Visst är det så att det under vissa perioder är lättare att surfa på en hype eller våg som gör att man växer snabbare eller att det är fler företag som växer i just den branschen. Men det finns tillväxtföretag i stort sett i alla branscher.

När krisen slog till 2009 var det många som ojade sig, och tog emot en lågkonjunktur som ett brev på posten. Vad annat skulle man göra, man kan inte råda över konjunkturcyklerna resonerade de flesta. Och visst är det sant, men frågan är HUR man agerar i detta läge. Allt för många företag är korkföretag, stiger vågen och konjunkturen så flyter man med och sjunker den så flyter man lika väl med nedåt. Det finns ingen egentlig drivmotor utan man är mer eller mindre utlämnad till konjunkturen. Men låt mig ge två exempel som visar på lysande undantag.

Under perioden kring 2009 fanns det ett företag inom tillverkningsindustrin (som blev hårt drabbat) som gick som tåget. När vi frågade kring varför just de växte och inte gick tillbaka som de flesta andra branschkollegorna så blev svaret med en glimt i ögat att ”Vi klickade inte i rutan för lågkonjunktur”. Man valde att aktivt bemöta konjunkturen genom att ställa om produktion och kundunderlag för att kunna fortsätta att växa. Ett annat internationellt exempel är Intel. Strax före lågkonjunkturen hade man konstaterat att företaget var ganska vildvuxet, man hade behov av att skapa ett tydligare fokus. Detta ledde till att man sa upp en del personal och gjorde sig av med en del produkter som inte var lönsamma eller som inte hängde ihop med företagets fokus. Man skulle kunna se det som ren tur att det skedde precis innan lågkonjunkturen slog till, men om man ständigt håller koll på sitt fokus och ser över sin produktstrategi och produktblomma så är man bättre rustad och har en minskad risk att drabbas hårt. När så lågkonjunkturen slog till så valde man att istället investera i att bygga en ny stor produktionsanläggning. Man kan fråga sig hur man kan vara så dum att man gör det just då. Men filosofin var att det kommer att vända och att bygga i en lågkonjunktur är billigare. Dessutom står man rustad när det väl vänder. Det var precis detta som skedde och man kunde genom detta ytterligare stärka sin marknadsdominans.

En av de mindre uppstickarbankerna i Sverige har nyligen bytt VD. Man har under lång tid vuxit och funnits med bland Ahrens snabbväxare. Den nya VDn säger i en intervju precis efter att han tillträtt att det inte går att växa hur länge som helst och att företaget i första hand ska se till sina marginaler och stärka sin lönsamhet. Att man ska stärka resultatet på sista raden är säkert ett uttalande som var tänkt att blidka den så kallade marknaden. Men vad skickar det för signaler till företaget? Man säger att det är ok om vi inte växer, det är ok om vi bara behåller vår position på markanden? Företagets personal kommer mentalt att ställa om sig till att inte växa snabbt. Man kommer att skapa rutiner och beteenden som inte gynnar tillväxten. Om företaget följer det mönster som vi sett i de flesta andra tillväxtföretag så kommer det inom ett par år sluta ett antal människor på det företaget som drev tillväxten. Dessa är marinerade i tillväxt och om det inte får vara med och driva tillväxt i sitt nuvarande företag så kommer det att söka sig till andra tillväxtföretag, för att de drivs av tillväxt. Deras främsta motivation är inte att få lite mer i lönekuvertet, utan att få leva i tillväxt. Men har han rätt? Går det verkligen att växa som bank under lång tid? Själv tycker jag att Resurs Bank kan tjäna som ett gott exempel. De finns inom samma bransch och de är det företag som legat längst på vår tillväxtlista. 2010 hade de funnits med i 9 år på raken, det innebär att de hade haft en genomsnittslig tillväxt på 25% per år i 15 år! Resurs visar med all önskvärd tydlighet att det går att växa, i en etablerad bransch och det går att växa uthålligt och med lönsamhet.

När jag under det senaste året fått följa ett antal mindre företag på deras tillväxtresa så visar sig samma mönster. Genom träning och undervisning förändras insikten kring tillväxt och den insikten leder till förändrade attityder och förändrat beteende. Och denna insikt leder till ökad tillväxt i sina bolag. Har du en hyfsat bra produkt eller tjänst så kan du växa, om du har den rätta inställningen. Kalibrera hjärnan, våga tro på dig och din produkt och inse att det största hindret för tillväxt är du själv.

Kent Revedal

Mats Jacobson
Som VD i två IT-bolag har Mats varit med om två fantastiska tillväxtresor. I ett av bolagen dubblade han omsättningen 7 år i rad i den internationella telekommarknaden. Han brinner för att hjälpa företag med effektiv och fokuserad tillväxtstrategi.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

11 − 2 =