Ge dig själv sparken innan nyår!

Läste för ett tag sedan en artikel om Nicholas Högberg, VD på 3, som jag hade nöjet med att jobba med i ett projekt i fjol. Nicholas menade att så länge man är 80% nöjd med sin arbetssituation så finns det ingen anledning att byta jobb.

Jag funderade länge på om 80% är rätt siffra. Kom efter ett tag fram till att siffran nog är individuell – med stigande ålder så tenderar sådana funderingar ta lite mera tid så jag ältade frågan i några veckor. Nästa fundering var om åldern spelade in – inte på ältandet utan på procentsatsen av nöjdheten. Nicolas är 43 år gammal och då kanske 80% är rätt siffra. Men är den lägre eller högre om man är 25 år gammal? Och hur är det när man är 15… eller 45, 55, 65?

Efter att ha dödat ytterligare några hjärnceller kom jag även nu fram till att även detta nog är individuellt. Mindes en ungdomskamrat som blev brevbärare för att det a) var ett säkert jobb, b) man slutare vid kl 14 och c) man kunde köra moppe hela dagarna. Jobbet var kanske inte det roligaste – vintrarna måste ha varit kul! – men fördelarna övervägde för honom. Undrar vad han håller på med idag. Kanske har han bytt upp sig till gul bil – vi har ”tappat” kontakten. Men han var kanske 100% nöjd med sitt jobb. Eller kanske bara 20% och levde för fritiden.

Mindes att jag själv sa upp mig vid 30 års ålder två gånger på ett halvår för att det inte stämde till 100%. Resultatet var att jag lämnade välbetalda jobb, bra positioner och fantastiska framtidsutsikter… och två arbetsplatser jag inte tyckte om. Det tog mig åtta år att komma tillbaka till samma lönenivå med vad spelar det för roll om man inte trivs.

Så kanske jag är extrem. Men varför skall jag hålla på med någonting som inte känns 100% motiverande, rätt, givande? Varför skall jag lägga mina begränsade dagar på ett jobb jag inte trivs med? Och med tanke på den skrämmande informationen som släpptes för några veckor sedan som visade att bara 16% av Svenskarna är engarerade i sitt arbete är nog Nicolas 80%/20% långt över snittet. Kanske de allra flesta har 51%/49%? Men jag har nog 99%/1% när jag tänker efter. Och det skulle nog påverkat min framfart i näringslivet om jag skulle ha jobbat för företag där jag inte kunde påverka och skapa 99% nöjdhet – för mig och för företaget! För när jag är uppfylld av det jag håller på med gynnar det inte bara mig!

Men samtidigt har jag bara haft fem arbetsgivare under de senaste 25 åren. Sifferföljden 5 + 1 + 14 + 1 + 5 kanske förtydligar: tre långa jobb, två korta. Tre jag trivdes med, två som var rena katastrofen.

Jag tror benhårt på att de allra flesta kan skapa sig ett jobb som de trivs med till 99%. Självklart skall man inte kasta in handduken för snabbt. Men inte skall man gå allt för länge under sin individuellt satta trivs-på-jobbet tröskel heller. Då skall man bryta upp, byta jobb. Även om det kostar. Och det får kosta det vad det vill för min del. Livet är för kort för kompromisser.

Så om du jobbar under din trivs-på-jobbet tröskel rekommenderar jag dig att ge dig själv sparken innan nyår! Och börja det nya året på ny kula.

Lars Diethelm
25 års arbete i och med snabb tillväxt och exponering för hundratals tillväxtföretag har satt sina spår. Lars ser tillväxtmönster och tillväxtmöjligheter som få och brinner för att förverkliga företagens tillväxtdrömmar. Som tillväxtkonsult inom Ahrens & Partners får han många möjligheter att bevisa vad han går för.

4 kommentarer

  • Lasse L skriver:

    Intressant reflexion om man är en 99/1 eller 80/20 osv. Skall också fundera på detta några dagar som du gjorde. Men frågan är också ”hur lång tid ”kan man acceptera att man ligger under den ”normala nivå” (80/20 ex,vis)? Allt går ju upp o ner, dessutom i allt snabbare takt. -Så hur länge kan man vara i 80/20 om man som du gärna är 99/1 innan man konstaterar att det var som du skrev ”katastrofjobb”, som ju också är relativt.

    • Eva Ahlgren skriver:

      När företagens ledning (HR Chef inkluderad) inser att i samband med en anställningsintervju (anställning) förutom att diskutera utvecklingsplaner, strategisk och metodiskt även väljer att
      inrikta sig på att ta reda på (våga fråga) om den nyanställdes EXIT-plan. Då kanske en ansats med 99% trivsel inte är långt borta…..

  • Lasse!
    Hur länge man skall vänta är nog också individuellt. Självklart går det upp och ner men jag tycker att det känns när det är för mycket under tröskeln allt för länge. Olust infinner sig. Demotivation inställer sig. Min signal är när jag inte orkar motivera andra längre. Då är det dags. Så det gäller att lyssna innåt innan man vänjer sig. Allt för många har vant sig redan.
    /Lars

  • Marie skriver:

    Bra påminnelse! Min erfarenhet är att om man som enskild medarbetare känner en respekt och engagemang för sin organsiation och sitt uppdrag så är det lättare att ta perioder när man är under 99/1 och hålla ut. Finns det inga målbilder är det svårt att se meningen/nyttan med sin insats. Det är väl då man vänjer sig och ger upp – eller i bästa fall ”ger sig själv sparken”.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

9 − fyra =