Tillväxtmonster – en guds gåva eller en kreatur från underjorden

Tillväxtmonster - ett positivt eller negativt epitet

I en rosa tidning läste jag för första gången om tillväxtmonster. Ett nytt begrepp som användes i samband med att ett företag tagit in omkring 750 mkr. Pengarna skulle räcka ett drygt år till – sedan fick man se om det behövdes mer. I fjol var förlusten 200 mkr.

Oooh, vilket monster tänkte jag. Pengaslukande, kapitalförgörande, farligt för alla som investerar tid och pengar i det. Det var en ryggmärgstanke från en kropp som under 20 år i ett småländskt världsföretag programmerats till kostnadsmedvetenhet. Och som nu jobbar för lönsam, uthållig och snabb tillväxt som huvudsakligen skall vara självfinansierad. Godzillas bild flimrade förbi på min näthinna.

Men så läste jag vidare. Frågan var om bolaget skulle kunna förvandlas till ett lönsamt bolag, skrev reportern. VDn och tillika grundaren menade att chanserna var mycket goda. Redan i år skall vi börja tjäna pengar, lät han reportern veta. Och om inte i år så säkerligen nästa år.

Där och då förstod jag att jag missförstått reportern. Tillväxtmonstret var tänkt som ett positivt epitet. Inte i stil med Godzilla, snarare som ett snällt, duktigt, ofarligt monster. Den lilla draken dök upp på näthinnan. Antagligen fel bild men jag kom inte på något tillväxtmonster. Men så kom jag att tänka på Monsters Inc och insåg att båda huvudkaraktärerna skulle kunna passa in. Det enögda smarta, trevliga lilla monstret som ingen är rädd för och det pälsiga ljusblå som är snäll men samtidigt skrämmande. Riktiga hjältar men tyvärr i en fiktiv värld. Men så finns ju inte Godzilla heller.

Företag som klarar sig i längden är självfinansierade

Så frågan är hur jag skall se på begreppet tillväxtmonster i framtiden. Jag tror att jag håller mig till naturen och tänker på de jättebläckfiskar som finns i djuphaven som vi bara får se när de är döda och spolas upp på stranden. Att de fiskar på djupa, mörka vatten passar nog också bra. Och så antar jag att de lever på plankton, havets guld, som finns i överflöd där de lever.

Men vad vet jag om naturen. Det jag vet är att de företag som klarar sig i längden är självfinansierade. De tvingas att bygga upp en stabil verksamhet och de tar in kapital när det används för att expandera, om de tar in kapital överhuvudtaget.

Det kanske är en gammalmodig syn som håller på att ändras totalt. Men så trodde jag inte på den ”nya ekonomin” i 2000-talets hysteri heller. När det gäller att bygga företag är jag nog traditionalist. Och kommer förbli det tills jag är motbevisad.

 

Lars Diethelm
25 års arbete i och med snabb tillväxt och exponering för hundratals tillväxtföretag har satt sina spår. Lars ser tillväxtmönster och tillväxtmöjligheter som få och brinner för att förverkliga företagens tillväxtdrömmar. Som tillväxtkonsult inom Ahrens & Partners får han många möjligheter att bevisa vad han går för.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

arton − två =